Känns rätt så konstigt, att det var 10 år sen idag som tornen föll.
Fast ändå inte?
Visst är det sorgligt och så. Att så många människor dog, i onödan!
Men ändå så känner jag inte så jättestor sorg för detta, för jag känner ju ingen därifrån.
Jag kan vara rätt så känslolös för sånna här grejer. För vad kan man göra åt det nu när skadan redan har skett?
Jag orkar liksom inte riktigt bry mej. Jag har det bra här, jag inte hjälpa till med något så långt bort ändå.
Men jag tycker ändå synd om dem som har förlorat någon.
För kan tänka mej hur hemskt det är att bli påmind om det varje år.
För det har blivit en så stor grej av det. För man kanske vill gå vidare.
Men så blir man ändå påmind av den personen och blir ledsen för det går på tv överallt och på radio, internet, you name it!
Men jag vill inte gå runt och känna sorg för de här människorna och vara ledsen för det här.
Missförstå mej inte nu, men då går jag hellre och gör något kul än att vara ledsen för alla dessa människor som jag inte har en aning om vilka de är. Jag har inte en jävla aning vilka de är.
Så: det är synd om dem. Det är det verkligen! Men jag orkar inte bry mej tillräckligt mycket om detta.