35 DAGAR KVAR TILLS SKOLAN BÖRJAR!

Japp, förstörde jag stämningen för er?
Tänk att det REDAN är så få dagar kvar tills skolan börjar, JAG HAR JU KNAPPT HAFT SOMMARLOV! ;_;
Eller det är i alla fall 35 dagar för mej, börjar den 15 augusti.

Det har ju knappt varit någon sol heller. Och jag ska ju inte utomlands heller.
Jag kommer börja skolan och se ut som en albino brevid alla andra!
De kommer fånga mej för att få pengar och sälja mej ner till Afrika där de kommer ha mej som boskap, för att sedan ha mej som mat eller kläder. Och om jag inte duger så kommer de bara släppa mej i djungeln där jag förmodligen kommer att bli uppäten av babianer bland träden eller gorillorna.
Eller har jag tur så kanske jag liknar en apa, då kan jag joina deras apflock och plocka bananer från marken och träden och käka från andras päls för att kunna smälta in.
Jag måste dag och natt planera min flykt för att komma hem igen.
Efter mååånga dagar och nätter (håller inte räkningen) lyckas jag få kontakt med några elefanter som visar mej vägen till närmsta strand. Det är flera mil dit. Och elefanterna går så långsamt. Ibland får jag vila på deras ryggar. Den äldsta elefanten som levt i 50 år berättar många historier för mej som jag finner mycket intressant.

När vi till slut når stranden måste elefanterna vända tillbaka. Men tårar i ögonen tar jag farväl och börja simma utåt. Jag vet inte riktigt vilken väg utan följer bara magkänslan.
Då plötsligt stöter jag på ett par simmande sköldpaddor. En hel flock av dem!
Och de visar sig att de ska samma väg som mej!
De är mycket snälla och vill hjälpa mej på bästa sätt att komma hem till Sverige igen.
Vi kommer stöta på många problem. Bl.a. hajattacker och jättebläckfiskar.
Men jag klarar mej ända till Sveriges kust. Sköldpaddorna ska vidare ännu mer norrut och jag tar farväl igen.

När jag i några dagar och nätter har vandrat genom skog och äng blir jag jagad av en björnunge.
Plötsligt möts jag av en stor björn som säger att det är hans björnson som bara är leksugen.
Då berättar jag hela min historia om att få komma hem igen. Björnpappan visat mej hans familj.
De insisterar om att få följa mej dit. Jag möts av kalla och regniga nätter och stekheta dagar.

Och jag kommer till slut komma hem till Hylte. Men allt är öde.
Bruket har tydligen lagts ner och alla har flyttat därifrån. De enda som bor kvar är sånna som knappt har råd att köpa mat. Ca 3000 invånare i Hylte har minskat ända ner till 200. Alla affärer är stängda eller övergivna. Många hus ser också ut att har blivit övergivna. Jag bestämmer mej för att bli en uteliggare.
En kväll träffar jag ett par andra uteliggare på Per Landgren baksida. Där är det grillfest med grillade råttor..
Jag frågar vad som hänt. Alla säger att "efter att bruket stängdes för ca 20 år sen så hade folket ingenting här att göra längre. Alla som hade jobb där flyttade härifrån för att söka jobb i stan eller längre bort. Affärerna kunde inte längre få ekonomin att gå ihop eftersom att ingen hade pengar att köpa något. Alla skulle sälja sina hus för alla ville samtidigt flytta därifrån. Det blev kaos och många valde då att bara överge huset, ta med allt de kunde och köra därfrån. Vissa bodde hos släktingar, vissa på hotell eller vandrarhem i stan, och vissa slutade som oss här. Och allt eftersom att maten tog slut så valde många att bryta sig in i de övergivna huset för att rensa kylskåpen. Allt var kaos och ingen litade på någon.
Efter ett tag började alla bryta sig in i Icas och Konsums lager för att hämta mat därifrån. Men när även det tog slut var man tvungen att hitta mat på annat sätt." De pekar på råttorna. Jag kommer sitta där förvånad och fråga vilket år de är. De tittar förvånande på mej och säger att det är 2047...
Då räknar jag ut att jag tydligen har blivit 52 år. Jag dör 2 år senare av matförgiftning..

JAPP, så kommer det exakt att gå till..
Fast näe det tror jag inte ;)
Förlåt men hade lite tråkigt för tillfället så var tvungen att skriva så megamkt!
Nu måste jag dammsuga, hejsvejs!