Vissa dagar kan jag bara inte gömma min iver!
Hur glad jag är när du är vid mej.
Jag kan inte sluta le och jag kan inte sluta titta på dej.
Ignorerar allt annat för tillfället bara för att kolla på dej, för du kanske kollar tillbaka på mej!
Och det är ju det jag vill, jag vill se ditt leende som gör min dag.

Le mot mej och jag går själv och ler hela dagen.
Och det enda som går runt i mina tankar är just den stunden då du log mot mej.
Eller bättre, du kanske pratar med mej.
Då kan jag börja svamla massa som inte hänger ihop, eller så vet jag inte riktigt vad jag ska säga.
Eller ännu bättre, du kanske håller på med mej eller rör vid mej.
Då står jag där och ler som ett fån och leendet breder ut sig över ansiktet av sig självt.
Men det bästa är när du faktiskt vissa gånger vänder dej om helt,
för att kolla på mej.
Och då ler jag också.

Jag ler mycket till dej, för jag tycker att det är bättre att utsråla glädje än blyghet eller något sånt.
För då kanske du tycker att jag är en rolig och härlig tjej.
Om jag hade varit blyg kanske det hade varit tvärtom.
För jag tror:
Att om jag försöker hålla kontakten med dej och alla andra hela tiden, pratar med er, skrattar med er, är med på vad ni gör, så är det ju så mycket lättare att prata med dej.
Och du med mej.
För då känns det nog lättare för oss båda.
Än om jag hade varit blyg och tyst och osynlig, då hade du ju inte sagt ett skit till mej.
Man dras till människor med bra utsrålning, och det hoppas jag att jag har.
För se själv hur bra vänner vi är om man jämför med första veckan!
Jag gillade idag.
Jag gillade hur du, även idag, såg på mej och skrattade.
Med mej.
Jag tycker så jävla bra om mej själv som vågar detta.
Jag har förändrats..

Från tyst och blyg
Till en som faktiskt vågar!
Tycker jag i alla fall.
Jag förstår knappt hur jag kan, bara våga gå fram till er.
Jag vet att jag ser dum ut, men jag känner att jag måste.
Jag vill börja om.
Jag ville vara någon annan för en gångs skull.
Jag vill vara tjejen som jag alltid velat vara.
Och jag är snart där!

Och det bästa är, det är bara till att göra det!
Ingen känner mej sen innan och jag kan egentligen göra vad jag vill.
Och när jag står där, så känner jag:
Jag kan inte bara låta det sluta såhär, jag måste göra något, nu fort!
Och så gör jag det, bara frågar något random till dej.
Bara nuddar dej lätt på armen för att du ska titta på mej.
Och då ler du igen..

Och det är på grund av dej som jag alltid
längtar tills skolan ska börja nästa dag.

Men jag har ingen aning om hur jag ska få dej.
För sånt är jag inte alls bra på.






























Men jag blir alldeles för lätt kär!