Har du redan boken så ger jag dig ett stöd
[ VARNING detta kommer bli ett långt inlägg. Gud vet hur detta hände ]
Ey mannen!
I torsdags hade jag 9 unika besökare!
Vilket betyder att vi har ökat med en ny medlem i vårt lilla gäng.
Välkommer till min hjärna!
Vem fan är du undrar jag?
Helgen har varit som en ganska rak kurva.
Hehehhe..
Fattar ni?
Rak kurva.
RAK kurva,
Rak KURVA!
Finns inga raka kurvor.
Gud kan jämföras med en rak kurva.
Inget av det finns.
Obviously.
Näe men ah.
Åkt massa roadtrips i helgen.
I Hylte by night.
Har varit kul och spännande minsann!
Och av mystiska anledningar så kan jag inte lägga in bilder från min mobil till datorn.
Ingen vet varför.
Så ni får en gammal från gamla arkiv igen
Riktigt gamma bild på mig och Sara.
Från början på 2012.
Herre min dag vad tiden går!
Ung och oskyldig man var då.
Tänk mitt liv för ett halvår sen.
Saknar festerna som var då.
Hade så jävla kul.
Mitt liv var ändå bra då.
Inga bekymmer nästan.
Eller tänk mitt liv för 1 år sen.
Saknar hur lycklig jag var då.
Oroade mig aldrig för något.
För jag hade allt det jag någonsin behövde.
Saknar den känslan.
Eller tänk mitt liv för 1,5 år sen.
Kändes som om det inte alls var längesen jag var på Rhodos.
Men det är redan 1,5 år sen.
Fan visste jag om livet då.
Just denna bilden är typ sista selfien innan mitt liv skulle bli heeelt annorlunda.
Innan vi satte oss på planet till fucking Rhodos.
Så liten och oskyldig då.
Visste ingenting.
I hela 1,5 år har min hjärna präglats av dessa tankar.
Jag undrar hur mitt liv hade sett ut idag om det som hände inte hände.
Hade förmodligen inte varit den "BadGirl" jag är idag.
Hade antagligen inte supit som en jävla alkoholist varenda helg.
Även om det minskat nu.
Vad var meningen med att träffa en människa som ändå skulle vandra ut ur mitt liv?
Vad vann jag på det?
Å andra sidan hade jag inte träffat de männikor jag träffat nu om det inte hade hänt.
Det kanske var meningen att jag skulle träffa en annan människa egentligen.
Och så var allt detta tvunget att hända för att jag ska träffa denna personen.
Väntar som fan på att den personen ska träda fram så jag slipper vänta.
Så att jag slipper att fortfarande gå runt här och tänka tillbaka och tro att det ska komma tillbaka.
För det gör det inte.
Fast det vet jag ju själv det behöver jag ingen som säger det till mig.
Men jag önskar att jag kunde glömma allting och bara leva mitt ointressanta och händelselösa liv ifred.
Det är inte så att jag går runt och tänker på detta varje dag och sätter mig och lipar i ett hörn.
Någon gång ibland är det lite jobbigt.
Men jag vet inte vad det är jag saknar.
Och jag orkar inte ta reda på vad det är och grejer.
Bättre att bara låta allt rinna av med tiden.
För tiden läker alla sår.
Men ibland blir det ärr kvar.
Och det är inte bra för det gör en bara påmind om det.
Och jag orkar inte ens skriva om detta mer.
Jag bara önskar en massa grejer.
Önskar att saker och ting var annorlunda.
Att det hade gått på ett annat sätt.
Att jag kunde radera dessa jävla minnen.
Men det kan jag inte.
De bara ligger där i ett gammalt arkiv.
Sånt gammalt arkiv man egentligen inte har någon nytta av.
Som borde slängts för längesen.
Men som man inte kan slänga.
Och man vet inte varför.
Näe, nu pallar jag inte mer.
Vet inte ens varför jag skrev allt detta.
Känns bra att skriva av sig ibland.
Så alla mina 9 läsare kan se den mörka delen av min hjärna ibland också.
Kan ju vara nyttigt.
Nu ska jag äta chips så att jag kan dö tjock också.
Kan bli rätt mysigt<3
Slänger in en glad bild också för att liva upp stämningen lite.
Vet inte om jag får lägga upp denna för Camilla.
Annars får hon väl säga åt mig att ta bort den.
Men blir alltid så glad när jag ser denna bilden.
Kommentarer
Trackback
